Mina älskade skåningar har nu fort, furit, furt(?) söderut. Lika sorgligt varje gång. Vad konstigt det är med vissa vänner man har, trots att man endast ses ett fåtal gånger per år så känns det som att man sågs igår eller iallafall förra veckan, en klyscha jag vet men ni måste ju hålla med mig.
Iallafall så njöt både Viggo och Sigge till fullo av uppmärksamheten. Viggo räknade så långt han kunde och sjöng så många sånger han förmådde. Sigge han låg mest och njöt av att bli beundrad.
Tyvärr tog jag inga kort men jag hittade detta, kommer ni ihåg? Herregud! God natt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar