En dag förra veckan fick jag mig den briljanta idéen att bygga koja i vardagsrummet. Framför mig såg jag hur mor och son skulle sitta därinne, fika och kramas. Nästan så mysigt blev det, förutom att båda parterna titt som tätt drog huvudena i bordet. Hur som helst tror numer sonen att vardagsrummet har blivit en frizon för all sorts lek.
Några dagar efter kom jag upp till detta:
Och nu föresten, ni ser ludde min pläd där. Detta kan vara sista gången vi ser hans fluffiga lilla päls (jag vet att det varken kallas pläd eller päls, men ni fattar vad jag menar), hans matte (?) fick för sig att bada honom och nu hänger han på tork, tillstånd mycket kritiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar