Ombrehår.

Jag har fått en hel del förfrågningar om jag inte skulle kunna blogga lite om hår. 

Självklart kan jag göra det! 

Idag kom min fina kund Alexandra in och var allmänt trött på sina varma bruna längder. 

Hon ville bli ljusare men då hon är ganska så mörk i sig själv så vill hon inte få den tråkiga utväxten som kommer efter ett par veckor. Därför bestämde vi oss för att göra en lite ljusare ombre! Visst blev hon fin:

Före

Efter

Gött me sol.

Vilken dag vi har haft! 

Vi började med att åka hem till Anna och Viggos kompis Lennox för att titta på hans endast en vecka gamla lillebror, lilla Louis! Så söt! Man glömmer fort hur små de varit. Jag som tycker att Sigge är min bebis....

Efter lunch så åkte vi in till stan och hem till Mimi, som förövrigt har kommit hem nu! Så lite häng i deras nya lägenhet, lek i Trädgårdsföreningen och sen fika. En underbar dag!!! 

Stackars arma barn.

Minstebarnet blev tydligen inte mätt av gröten förut utan han var även tvungen att dra i sig Viggos golvade spagettirester från gårdagen. Najs Sigge, vekligen.

Appropå något annat så gillade jag hela idén med att sälla fram klockan. Betydlig mer än när man drar tillbaka den, kom jag på. Amen när vi vaknade så var ju klockan halv åtta istället för halv sju och nu är det snart lunch, skitbra.
Hörs om ett tag!

Blond.

Som vi fixat och trixat för att få de jäkla röda skitpigmenten (missförstå mig rätt nu, jag fullkomligt ÄLSKAR röda hår, men dock inte när man ska bli blond) att försvinna från mitt hår, och så äntligen är de borta!!! 

Kastar in en före och efterbild:

Finally!!!! 

Ett litet kvällspåpek.

I somras när jag tyckte att det vi behöver mest i världen är ett par "korg-fåtöljer" från IKEA, så skrattade Andreas mig rakt upp i ansiktet. 

Det struntade ju jag i och tog med mig Mia för att handla dem i alla fall. 

Sedan den dagen har han helt förnekat dess existens och förträngt möjligheten att något användningsområde någonsin komma skulle.

Tills idag. Perfekta tvspelsstolarna tyckte han.

Jo ja tackar ja, nu duger det minsann. 

Äta själv.

Minstebarnet behövde en uppfräschning menade han på. Amen liksom en ny utmaning att ta sig an.

- Mamma, jag funderar på om jag börjar bli mogen nog att äta skälv.

- Tror du verkligen det min son?

- Jag vet inte men jag vill se efter, är gräset grönare på andra sidan?

Sigge? Va det det? Grönare alltså? 

Boyfriend jeans.

Älskar mina nya jeans. Så in i bomben till och med. 

Förövrigt så gjorde jag och grabbarna stan idag. Inhandling av ny locktång och lek i Trädgårdsföreningen med michan stod på schemat. Älskar att det börjar bli vår ute och det blir lättare att vara ute. Sigge har varit inne i en period nu då det inte varit supertilltalande att sitta i vagnen och titta på när de andra leker, men i och med att han inte går så blir han för kall att sitta på marken. Detta har resulterat i mycket innelek. Snart är det varmare ute och det ser vi fram emot! 

Imorgon ska klorna fixas inte en dag för tidigt. Vi hörs då!

Trädgårdsarbete from hell.

Det här med rosbuskar. Så dem inte, alltså lova det. 

Eller okej, ni får så dem, men inte så många då, och sköt dem fruktansvärt noga, snälla lova det, och tappar ni intresset för dem, ta bort dem innan roshelvetenas rötter dödar era köpares fritid för typ för alltid. 

Så känns det nu i alla fall.

Bilder från vår början på ett rosbuskefritt (de har ju konverterat till nypon) liv:

Kändisvarning.

Jag och Sigge hälsade på min farmor igår. Hon gillar mitt blonda hår. Skarpt. Hon påpekar ju dock att det inte var fult innan, nej inte alls ( yeah right, det är nått med farmorar och att alla ska vara blonda) men detta kändes inte lika hårt tyckte hon. Okej.

- Nu är du ju så lik hon den där kända söta tjejen, sa hon när vi satt och åt.

- Vem då menar du? Cindy Crawford?

- Nej inte hon. ( Jasså farmor, det tyckte du inte nej)

- Nehej, vem menar du då?

- Agnes. Agnes heter hon.

Så nu om ni blir osäkra när jag lägger upp bilder så kan jag skriva under vem det är, så slipper ingen bli förvirrad.

Detta är jag, alltså Emma, inte Agnes.

Tack och god natt!

Gjort är gjort.

Jag ligger på helspänn. Sigge sover sin första natt i eget rum och ska jag vara ärlig så har det hittills enbart varit jobbigare än innan. Förhoppningen är ju såklart att Sigge ska sova bättre än han tidigare gjort. 

Sömnen tidigare har ju varit under all kritik så nu hoppas vi ju på en förbättring. 

Babyvakten är installerad men fungerar halvdant. Hursomhelst så tror jag ju innerst inne att alla parter är redo. Sigge är redo för eget rum. 

Michan har varit här idag! Hon kom hit på eftermiddagen och vi bakade dumlekakor och drack kaffe och kaffet blev en middag och helt plötsligt så var klockan elva. Så kan det va när man hart trevligt!!!

Nä ni, nu ska jag fortsätta koncentrera mig på eventuella bebisskrik eller gnäll. Förlåt att detta blev lite halvtorftigt men jag ville ju bara ge er ett livstecken!

Puss och godnatt!!

Hej bitterbloggen.

Om jag säger såhär. Kaffet smakar väldigt bra nu på morgonen. 

Under all kritik har denna natt varit och förstföddingen och minstebarnen har minsann varit ena riktiga kålsupare båda två ska ni veta, i omgångar. 

Den enda fördelen med förstföddingen under nattliga vakenheter är ju att det går att resonera med honom.

 Det går inte med minstebarnet som vrålar ut alla sina känslor i det lilla lilla sovrummet som tydligen alla familjens medlemmar har bestämt sig för att spendera sina nätter i.

Klockan fyra tyckte jag att det var nog för niohundrande gången och gick in med förstföddingen i hans rum, vaknade klockan sex av att minstebarnet åter var ledsen, och ja, där är vi nu.

Vid köksbordet alltså, och äter gröt. 

Blänger gör han med, ongen. 

PS, hittade en hel samling screenshots bland bilderna. Kul att även min telefon har fått vara med om dessa nattliga äventyr.

Sjukstugan typ still on.

Vad är det egentligen med denna spektakel till förkylning va?! Trodde sista sjukdagen skulle vara igår men det fick jag äta opp. Nu är visserligen inte febern så hög och så va och aptiten bättre idag än på länge så jag ska väl egentligen inte klaga trots att man känner sig lite smått galen efter nästan två veckor ( med typ en dags mellanrum) med dessa väggar. 

Pappa kom hit igår. Han hade köpt med sig lite käk och glass. Blixtenglass till Viggos förtjusning. 

Förresten så slutade han bara klaga om örat. Kan det bli så, att det liksom går tillbaka?