Lathet då det är som bäst..

Ingenting går ju exakt lika smidigt som innan Viggo, det måste jag ju ändå hålla med om. Det mesta som man ska göra blir ju ett projekt, det kan vara allt från att stanna på vägen hem och köpa bröd till att hämta ut ett paket från ica eller att bara gå ut och ta en promenad. Detta är ju inte så konstigt det vet jag ju om men jag kan ändå inte komma ifrån böket som alltid tycks bli. Här kommer ett fantastiskt exempel på just detta. Igår bokstavligt talat vräkte det ner, jag o Viggo skulle precis åka hem från stan, står inne på Gränden och jag kommer på att vi inte har någon mjölk till kaffet hemma. Att gå ner till Hemköp känns i detta läget oacceptabelt med tanke på vädret. Så..jag slits mellan att stanna på ica, packa ur sur bebis ur bilen, packa ur vagnen, gå in på ica, packa in vagnen + sur bebis i bilen åka 1 ½ min hem, packa ur vagnen igen + sur bebis och gå hem, mellan att ragga mjölk inne på  Gränden. Så får det bli. Går med stadiga steg mot cafét och frågar om jag kan få köpa lite mjölk. Mannen på cafét tittar lite konstigt på mig men frågar vänligt "Mjölk, sa du att du ville köpa mjölk" joo det var ju lite mjölk bara i en kopp typ som jag ville köpa och han tittar frågande på mig. "Okej men menar du vanlig mjölk? Vad ska du med den till?" Nu börjar det ju bli lite pinsamt, ska jag verkligen erkänna att det är till mitt kaffe hemma, men att jag bara är för lat för att stanna och handla på vägen hem? "Jag ska ha lite och dricka och ta med" svarar jag, herregud, han tittar på mig, tar fram en take away kaffemugg och häller i lite mjölk, "blir det bra såhär?" frågar han. "Det blir perfekt" svarar jag, betalar 8kr för en halv kopp mjölk och nästan springer därifrån medans han tittar länge efter mig.

Detta är ändå höjden av lathet och lathet då den är som bäst!