Värre än Katten Gustaf

O fäller gör jag också. Med mitt redan innan ganska fisiga hår undrar jag snart om jag har något hår kvar. Sitter i soffan och drar ut hårstrån som sitter löst. Börjar bli rädd. Drömmer om mitt långa vackra svall (in my dreams) innan Viggo och min underbara kropp (även detta in my dreams), hur alla kläder i världen satt som en guuud och mitt hår alltid låg perfekt. Säger en sak till er alla som inte fått barn. Ta mycket kort på er nu innan ni blir gravida och föder barn...för jag lovar, ni tror sedan efter allt att ni innan var snyggare än ni var.
Detta problemet ligger helt hos mig, jag vet, men jag kan ändå inte komma ifrån att tro att jag hade en felfri kropp innan. Jag måste helt enkelt inse...jag hade fett på magen innan Viggo. Älskar att titta på kort från förr och inse just detta, då har man inte lika dåligt samvete längre;)

Allt detta med hår, vikt och graviditeter har fått mig att tänka på en annan sak. De enda människor jag aldrig hör kämpa om sina mammakilon, de enda människor som snabbt och lätt är tillbaka i sig själva, kanske tillochmed gått ner lite mycket, det är de människorna som redan innan var smala. Samma sak kan jag tycka med människor med tjockt hår. De tappar fan inte hår tills de ser ut som Gollum och jag.
Nä måste forska i detta, kanske slutar med att jag gör en Brittan, eller nää, det hoppas vi inte;)

God natt