Hittade härom dagen en sångbok i Viggos rum. Barnkammarboken ni vet. Paralyserad som få började jag bläddra sida efter sida tills..."Fattig bonddräng". Sången som är så fin att titeln kan få en att börja gråta. Helt plötsligt hör jag mig själv brista ut i sång så vacker och skör att...och där kom jag tillbaka till verkligheten och upptäcker min son stå där med ögon stora som tefat och bara glor på sin skönsjungande mor. Han står där en bra stund innan darrat på underläppen kommer, och när det kommer, kommer det så kraftfullt att det aldrig hade gått att hejda. Illtjut. Gråtande springer han därifrån och jag hör:- Paaappaaaa, paaappaaaa.
Hur ska jag nu tolka detta?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar