Tanka.

Idag har jag och Sigge haft dejt med väldens finaste Emma och hennes underbara Nikki. Ni ska bara veta så välbehövligt det var att få sitta och bara prata om allt mellan himmel och jord, PMS-kriser hit och dit och bara få vara ärlig till livet. De är dessa samtal som gör att man orkar köra på igen sen, utvecklingssamtal, bvc-kontroller, blöjbyten, potträningar, laga korvstråganoff och jobba lite, adventspynta och helvete.
 Ja, men ni vet ju vad jag snackar om för ni drar ju samma lass ni med.
Då och då får man sig en klapp på axeln och goda råd om att man ska stanna upp, leva här och nu och njuuuuta, tiden är så kort när barnen är små. Jag veeeeet, men jag vet inte hur jag ska kunna stanna upp och njuta.
 Det verkar som att alla kommer på det där när barnen vuxit upp, för så säger alla med. "Jag önskar att jag bara hade stannat upp och njutit av stunden, barnen är ju bara små en gång".
Mm, jag vet och det är väl det som är problemet tänker jag, barnen är bara små en gång och det är under dessa år allt ska hända. "Karriären" ska växa fram, huset ska renoveras och allt ni vet så att man ska kunna ha det så bra sen, men nu frågar jag mig, när är sen?!

Iallafall, tack för idag fina, fina Emma och för styrkan vi kan ge varandra!