Stackars oss pojkmammor.

Ibland köper jag tidningen "mama". Oftast brukar jag tycka att tidningen är rolig och den ger lite avslappnad läsning, men idag blev jag bara ledsen.
Ett helt reportage tillägnat oss, enligt dem, ofrivilliga pojkmammor.

Jamen det är klart att jag blev ledsen. Som att jag skulle ha dragit en nitlott.
Aldrig glömmer jag folks sorgsna, beklagande miner när man berättade att även "tvåan" var en pojke.
 "Stackars dig" kunde de ju inte säga för det vore ju direkt politiskt inkorrekt, nej istället fick man ett dröjande, lite svepande svar med sorgsna ögon, jag märkte ju direkt vad de tyckte. Jag hade fel kön på mitt barn, tack för den.

Enklare blev det inte när jag nog till viss del då höll med, när jag till viss del kände att det var en dotter jag önskade, men en son jag bar. Skulden till den underbara ongen i magen. Allt detta känns nu väldigt lätt att skriva om då det var min fantastiskt fina Sigge som kom ut, Den finaste lilla människan som jag aldrig någonsin kan önska bort, en kille så fin att tusen flickor inte hade varit bra nog. Ni vet, så känner troligtvis alla föräldrar om sina barn.

Här får vi möta en panel med samkönade barn, två mammor med pojkar och en pappa med flickor. Ännu en gång möts jag här av känslan att pojkar är generellt mer oönskade än flickor.

Mammorna saknar de döttrar de aldrig fick, medan pappan känner enorm lycka över hans döttrar då han, som han beskriver det ändå inte gillar fotbollsträningar typ. Är inte detta att ytterligare en gång säga att det finns "fel" kön, oavsett. Flickan kan ju även hon vara "fel" kön.

De som säger att kön inte spelar någon roll, de är dem som inte ännu har fått några barn, eller de som har både flickor och pojkar, för de är dem som aldrig förstår, eller?!
Jag känner aldrig nu att jag har "fel" kön på mina barn. Jag har två fantastiska ungar, helt enkelt. Punkt. Trots detta kan jag inte låta bli att känna mig oerhört provocerad av artiklar som denna.  Provocerad och ledsen över att mama och alla Sveriges flickmammor tycker synd om mig. Det behöver ni inte, tro mig!

Power to the pojkmamas!!